Sök på sidan

Kontakt: 0278-13010     Email: info@trosgnistan.se

Nyheter

Vi som är ansvariga för Sonja och Tage Unbecks stiftelse för främjande av barn och ungdomar vid Lwala barnhem har som mål att erbjuda alla barn vid barnhemmet en utbildning efter den nu åttaåriga grundskolan. Det yttersta syftet är att barnen efter denna utbildning ska ha uppnått ett visst mått av självständighet. Detta kan uppnås genom att ha skaffat sig kunskaper om ett yrke eller förutsättningar för vidare studier på universitet. Lwala barnhem drivs av pengar som samlas in via Trosgnistans fadderverksamhet.

Ett stort problem i den region där barnhemmet är beläget är den låga kvalitén på de närbelägna skolorna. Det är viktigt för de framtida möjligheterna till studier att nå höga poäng på det så kallade KCPE-provet som görs i årskurs åtta. Poängen är helt avgörande för vilken gymnasieskola som kommer att skicka en inbjudan. Ju högre poäng, desto bättre skola.

För att öka chanserna för barnen på Lwala startade några privatpersoner som besökte barnhemmet i maj ett skolprojekt.

Stellan och Jesper Westlin som gjort mycket för barnhemmet träffade Alex Starnes på sin resa genom Afrika våren 2019. Hon är en ung, modig tjej från USA som liftade ensam genom Afrika. Hon kom turligt nog på besök till Lwala. Eftersom Alex är utbildad till lärare upptäckte hon snabbt hur låg kunskapsnivån hos barnen i området var. Inte bara barnen på Lwala, utan allas! En lärare har klasser på 50–60 barn och mycket av undervisningen sker genom utantillinlärning. Man rabblar helt enkelt fraser i kör tills dom sitter. Om man förstår vad man rabblar är inte så viktigt. Kollektiv bestraffning med käpp är vanligt.

Alex och några andra började tala om att anställa några lärare för extraundervisning på kvällar och helger och plötsligt dök idén om en egen skola upp. I förskolan examineras man inte och det är ganska enkelt att starta upp en sådan. Idén var att ta hem förskolebarnen från skolan och undervisa dem på Lwala. Vi skulle dessutom anställa lärare som kunde hålla extraklasser med grundskolebarnen på kvällarna. Sagt och gjort. Stellan, Jesper och Alex la ihop en pengapott för att starta upp undervisning i projektform. Lite naiva trodde vi inte att det skulle bli så stora investeringskostnader, utrymme fanns ju redan och barnhemmet hade ju tillgång till både elektricitet och vatten. Stiftelsen lovade skjuta till pengar för att bekosta projektet året ut och om det faller väl ut ska vi försöka permanenta lösningen. Så småningom upptäckte vi att billigt var det inte!

Rekryteringsannonser skrevs och sattes upp vida omkring. Alex och de andra satte ihop frågeunderlag till intervjuer och förberedde sig till den stora dagen. Trots den korta annonseringstiden kom det nästan 20 personer. Alla fick fylla i det förberedda frågeformuläret medan rekryteringsgruppen läste CV:n och personliga brev. Sedan började intervjuerna med de som valdes ut. Vissa blev korta, andra längre och till slut hade man tre kandidater, två lärare för grundskolenivå och en för förskola. Till sist blev de så att förskolelärarinnan blev projektanställd på heltid och de två andra på deltid.

Mme. Queenter, som vår förskolelärarinna heter, har förskola med de minsta på förmiddagarna med stöd av en barnskötare. Alla barn som kan delta får vara med även de lite yngre. När skolbarnen kommit hem för lunch stannar nu de som går i årskurserna 1 till 3 kvar på barnhemmet och har extraundervisning med henne några timmar varje vardagseftermiddag. Eftermiddagarna i den ordinarie skolan var mer att betrakta som lekis och då bedrivs ingen reell undervisning. Mr. Livingstone och Mme. Salyne har delat upp de lite äldre skolbarnen så att Mme. Salyne tar hand om årskurserna 4 till 6 och Mr. Livingstone årskurserna 7 och 8. Han tar även hand om de naturvetenskapliga lektionerna. Extralektioner hålls på kvällstid, söndag till och med torsdag.

Viktiga för barnens utveckling är barnhemmets volontärer från Global Contact. När detta skrivs är det fjärde paret fortfarande på Lwala och ett nytt par är på ingående. Dessa ungdomar är mestadels från Danmark och de hjälper till på alla tänkbara sätt på barnhemmet och barnens engelska utvecklas hela tiden. Vi har nu flera av till och med de yngre barnen som både talar och skriver engelska. På den lokala grundskolan är man imponerad över hur barnen från Lwala utvecklas. De fantastiska dekorationerna i och kring klassrummen är gjorda av Stine och Karoline som gästade Lwala våren 2019.

En numera vanlig syn på Lwala

Mme Quenteer håller lektion

Kvällslektioner för de äldre barnen

 

Barnen fick nya skolböcker

Kvällslektioner datorkunskap

Alex Starnes

 

I november 2019 utvärderade vi i stiftelsen skolprojektet. Resultatet gjorde att vi beslutade att fortsätta med projektet 2020. Planen är att anställa ytterligare en förskollärare på deltid och ta in några betalande förskolebarn. På detta sätt finansierar vi den extra läraren och skapa samtidigt möjligheten att längre fram ta in ytterligare betalande barn då Lwalas egna går vidare till grundskolan. Barnhemmet är i stort behov av att finna egna vägar att försörja sig och att erbjuda kvalitetsundervisning i ett område som detta uppfattas troligtvis som något mycket attraktivt. Är det något kenyanska föräldrar är beredda att betala för så är det för bra utbildning för sina barn.

 

En bild som visar vägg

Automatiskt genererad beskrivning

Stine och Karoline in action

Volontärer dekorerade lektionssalen

Om kroppen

 

 

Förskolebarnen

Även våra volontärer bidar till barnens utbildning

Lärarnas materielskåp

 

Vi som håller på med detta jobbar helt och hållet ideellt. Vi driver en insamlingsstiftelse för att ha råd att stödja barnhemmet med framförallt utbildning. Ni kan läsa mer om oss på www.stiftelsen-lwala-barnhem@webnode.se och på Facebook, Lwala barnhem, Kenya.

av Göran Duveskog
I januari reste Birger Skoglund och Göran Duveskog tillsammans med ett litet team, först till Tanzania och sedan över gränsen till Kenya för kampanjer och möten. Här kan du följa deras resa och känna de Afrikanska väckelsevindarna.

Invigningen blev en riktig glädjefest
Invigningen av kyrkan i Mbeezi, Dar es- Salaam blev en riktig glädjefest! I Smålandskonferensen samlades det in ca 100 000 kr till detta i ett möte. Jeremia Lukikos vittnesbörd grep oss alla. Taket, golvet och grunden är klart på den nya kyrkan, men inte väggarna som än så länge består av tyg. Nu samlar de mellan 4 -500 människor en vanlig söndag. Invigningen var på en tisdag och drygt 200 kom. Fem andra kyrkor har också vuxit fram i Trosgnistans arbete i området. Vi fick avskilja två nya pastorer i mötet. En av dem fick döpa 100 nyfrälsta i sitt pionjärarbete.

Birger fyllde 75 år
Birger Skoglund fyllde 75 år under resan och var kunde det firas bättre, om inte på pastorskonferensen i Mwanza Tanzania! Pastorerna lyfte honom upp på starka armar och bad för honom! Sedan predikade han om att bevara Andens eld i sitt liv. Birger önskar sig inga privata gåvor, men drömmer om en mindre lastbil/släpvagn utrustad med ljudanläggning, för evangelisation i Östafrika. Vi har ju över 1000 "skördearbetare" i Östafrika och ett sådant evangelisationsredskap skulle bli som en skördetröska. Birger är älskad och uppskattad av tusentals kristna i Sverige. Nu är det ett fint tillfälle att välsigna denne Gudsman - Still going strong. Vi upplever en stark skördetid i vårt arbete i hela Östafrika. Bed för oss.

Mwanza, Tanzania
Mamman lyfte upp sin sjuka dotter på plattformen. 14 år och tärd av sjukdom hade hon burits till mötet. Under de sista tre åren hade dottern inte kunnat gå. Även förmågan att hålla i ett föremål hade upphört. Hon såg hopkrympt ut. Men vid förbönen började ett mirakel ta plats. Några i vårt team grät då de såg flickan resa sig upp och börja gå, först med stöd och sedan själv. Mamman grät också. Vid konferensens avslutning vittnade många om helande och frälsning. Och när solen gick ned över Mwanza dansade och jublade folket! Det är väckelse i Tanzania!

Svensk mission gör skillnad
Trosgnistans center i Migori, Kenya, sjuder av liv. Jag var här första gången 1975 med Curt Johansson. Då fanns här en liten lerkyrka, inga träd eller hus utan bara sönderbränd mark på missionens tomt. Sedan dess har det byggts och nu finns här ett kvinnocenter med 3-årig sömnadsskola och konferenscenter med logement, samt en 1-årig kurs i teckenspråk. 1978 bodde David och Anna-Britt Duveskog här och då började bibelskolan att byggas. Bibelskolan som nu är 2-årig, har 40 elever och 6 lärare. Många av eleverna finns nu över hela Östafrika och är nog våra mest framgångsrika pastorer. Många av dem döper skaror av nyfrälsta. Runt om i Kenya finns ca 1000 församlingar. Kyrkan i Migori byggdes ut för några år sedan och ska byggas ut igen. Centret har också lokaler för fadderarbetet som hjälper många hundra barn. Här finns flera bostäder och nu också ett bönecenter som Curt samlat in pengar till.

Pastorskonferens
I Migori hade Birger och jag en pastorskonferens tillsammans med ledare som John Abisai och Fanuel Nyamboro. Jag får nästan nypa mig i armen... Vi är inget stort samfund. Men till Guds ära har Trosgnistan fått tända en väckelsens eld i Östafrika. Vi kan plantera och vattna, men Gud ger växten. Tack till alla er som ber och stöder arbetet. Tack till alla missionärer som jobbat här. Tillsammans kan vi uträtta stora ting för Gud.

Examensdag
Elever och lärare marscherade med sina svarta dräkter och eleverna bar stolt sina examenshattar. Det rådde feststämning bland de ca tusen personer som samlats och de gungade i takt med musiken. Eleverna gratulerades och presenter delades ut. Jag predikade om det stora uppdrag som Gud har gett oss. Vi är himlens ambassadörer i den här världen. Jag berättade om hur Gud hjälpt genom olika prövningar. "Han som är Gud på höjden är också Gud i dalen." Uppdraget måste slutföras. Nu är nya infödda missionärer på väg ut för att vinna Afrika för Jesus.

Uppdraget slutfört
Sista helgen blev intensiv. Vi genomförde allt trots att vi hade drabbats av magsjuka. I Agongo, Luo området, trängdes 1000 personer i kyrkan. Birger och jag predikade. Jag var här för 44 år sedan, då 21 år gammal. Överallt växer arbetet och människor hungrar efter Gud.

Avslutningsmöte i Migori
På söndagen var det stormöte i Migori. De hade satt upp 20 tält. Vilket arbete för ett möte. Men folket kunde inte rymmas i den stora kyrkan och inte i skuggan under tältdukarna heller. 2000 var närvarande varav 600 flickor från en gymnasieskola. 200 gensvarade på inbjudan till frälsning. Jag talade om Guds ingripande i livet då allt ser hopplöst ut. "God has the final word”. Många fick ett starkt möte med Gud. Unga skolflickor bad om mirakel för sina skolavgifter. Dagen avslutades med ett väckelse och friluftsmöte i Awendo. Det är resans sista bild på vår näthinna. 80 personer har böjt knä i dammet och ber "himmelske fader, förlåt mig mina synder..." När jag skulle hoppa in i bilen och åka iväg, kom pastor Margaret och Fanuel med en mamma. Kvinnan hade varit gift i många år men kunde inte få barn. Hon hade nu en liten pojke som hon gett namnet "Göran Duveskog". Hon sa - detta barn är ett mirakel. För några år sedan hade jag bett för dem och ett under skedde.

Fyra flickors öde...
Det är en märklig känsla att det jag berättar nu, kan avgöra fyra flickors öde... Fyra flickor i 15-års åldern knackade på Forts från sidan 10 Mission gör skillnad! vår dörr på söndagsmorgonen. Bredvid dem stod pastor John. Flickorna hade ett gemensamt problem. De hade skickats hem från gymnasiet (Secondary School). De kunde inte betala. Två av dem hade tidigt förlorat sina pappor. En av flickorna hade en pappa som var mentalt sjuk. I december hade de klarat sig undan den fruktansvärda omskärelse-seden. Pastor John med team hade uppmanat familjer att hålla sina flickor gömda i hemmen och inte gå ut under denna tid. De lyckades rädda 600 flickor i sitt område, bl a dessa fyra unga flickor. Nu vädjade John om hjälp till deras skolavgifter. Ett år på Secondary kostar ca 3 300 kr. Att bo på internat kostar 1000 kr till. En förälder kunde hjälpa med hälften och en med 25%. De andra inget. Mammorna är fattiga änkor. Jag gav en liten handpenning till skolavgiftererna men jag kan inte glömma dessa flickor. Jag hoppas att samla in drygt 10 000 kr till så de fattiga flickorna inte skickas hem igen under detta läsår. För några år sedan då David och Anna- Britts son dog, upprättades en fond till Jonas minne för att hjälpa ungdomar i Kenya med utbildning. Vill du hjälpa? Du kan ge valfritt belopp via Swish/bankgiro 900 7378. Märk gåvan "Jonas fond - 4 flickor".


Kjell Halvorsen fick lämna detta jordeliv på morgonen d. 22 december, efter en tids sjukdom. Saknaden är enorm, och det är nu en önskan från hans fina familj med hustrun Anne och barnen att istället för blommor så kan man ge en gåva till Trosgnistans räddningscenter för flickor i Nepal. En minnesfond upprättas till minne av denna Gudsman och Herrens tjänare. Kjell har på ett osjälviskt sätt stått som ledare för Trosgnistans arbete i mer än 20 år. Han har med sin person, sin utrustning, sina talanger varit en oerhörd resurs i arbetet. Hans sista missionsresa gick till Nepal och Indien.

Begravningen kommer att hållas i Bönes kirke i Bergen onsdagen  d. 9 januari kl 12.

När hans arbetsdag nu är avslutad så kommer hans minne att leva vidare bl a  genom detta räddningscenter i Nepal, som Kjell var med och invigde för en tid sedan. Dessa flickor skulle inte haft stora chanser i livet utan detta center. Flera var i riskzonen för att hamna i trafficking. Du som nu vill ge en gåva till Kjell Halvorsens minne, är välkommen att ge via swish eller bg (samma nr) 9007378. Märk gåvan ”Kjells minne”.

Bor du i Norge kan du istället ge via Norska vipps, Trosgnisten Misjon # 518379 och ange Kjells minne. www.trosgnisten.no

(OBS! Centret i Nepal byggs i samarbete mellan Trosgnistans och Arkens mission)




Adresser

Postadress
Box 1112
821 13 Bollnäs

Besöksadress
Edelsbergsvägen 5
821 34 Bollnäs

Kontakt

Telefon
0278-13010

E-post
info@trosgnistan.se

Gåvor

Swish
900 7378

BankGiro
900 - 7378

PlusGiro
90 07 37 - 8